Direktlänk till inlägg 2 juni 2014
Helst vill jag bra ligga och gråta. missfallet har blött ut och jag känner mig tom. Inte bara fysiskt utan mentalt. Hur kan man tillåta sig själv att luras in i ett sånt glädjerus? Det gör så fruktansvät ont. "du vr bara gavid ett par dagar innan fostret dog" Jävla skit! Jävla skitkropp som avslutar något som JAG vlle ha! Blodet kändes bara som et hån. som om min kropp flinade mig rakt up i ansiktet.
Jg måste rycka upp mig. imomrgon är det examensfest och jag tror och hoppas att det kommer bli supermysit. Jag har så oerhört många superduktiga sjuksköterskor i min klass. Vården kommer bli fantastisk när vi går ut.
Idag tog jag examen och jag har tillått mig själv att inte tänka alls på missfalle teller hur gärna jag vill ha barn. Planeringen inför nästa veckas bröllop är verkligen i slutspurten också så i ärlighetens namn hnner jag ine sörja denna bebisen som ...
Kom in igen då jag fick så jävla ont! Barnmorskan som tar emot är sjukt otrevlig det första hon gör! Hävdar att läkaren dokumenterat att "allt ser bra ut"!?!?! vadå alt ser bra ut? Vad innebär det? "Underförstått nej du har inget missfall!" Ja...
Som jag längtat efter detta plus. I månader och år har jag länga efter att äntligen få känna denna glädjen igen. I evigheter har jg drömt om at få klappa mig om magen och vagga en liten väldoftande tandlös och oh så hjälplös krabat i mina armar. Jag ...