Som jag längtat efter detta plus. I månader och år har jag länga efter att äntligen få känna denna glädjen igen. I evigheter har jg drömt om at få klappa mig om magen och vagga en liten väldoftande tandlös och oh så hjälplös krabat i mina armar. 
Jag längtade nästan oförskämt mycket. Och så kom bakslaget. Det är som att någon försöker att berätta för mig att ingenting är lätt. Detta pulss tog mig till himmelen tusen gånger om.

Sen kom det röda röda röda. Jävla skit blödning.

Bemötandet på gynakuten var fruktansvärt och mitt i al hjälplöshet och sorg så kände jag mig liten som en myra, trampad på, tillknycklad och alldelles platt. Hemka människor! Kommer säkert ett inägg om det... men jag orkar inte tänka nu.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog jag examen och jag har tillått mig själv att inte tänka alls på missfalle teller hur gärna jag vill ha barn. Planeringen inför nästa veckas bröllop är verkligen i slutspurten också så i ärlighetens namn hnner jag ine sörja denna bebisen som ...

Helst vill jag bra ligga och gråta. missfallet har blött ut och jag känner mig tom. Inte bara fysiskt utan mentalt. Hur kan man tillåta sig själv att luras in i ett sånt glädjerus? Det gör så fruktansvät ont. "du vr bara gavid ett par dagar innan fos...

Kom in igen då jag fick så jävla ont! Barnmorskan som tar emot är sjukt otrevlig det första hon gör! Hävdar att läkaren dokumenterat att "allt ser bra ut"!?!?! vadå alt ser bra ut? Vad innebär det?  "Underförstått nej du har inget missfall!" Ja...